Nu spekuleras det vilt om vem som ska bli ny partiledare för Socialdemokraterna. Damberg verkar vara den som ligger närmast till hands, i allafall om man ska gå på spelbolagens odds.
Jag har stött på Damberg några gånger och även följt honom lite i politiken. Han skiljer sig lite från de flesta sossar och SSU:are jag mött genom åren. Lite mer "välkammad" och lite mer "mitten", lite mer liberal om man så vill. Just nu ägnar han sig åt skolpolitiken. Ingen slump, tror jag. Han tycker ungefär som Folkpartiet- skolan är den viktigaste frågan.
Mikael Damberg blev SSU-ordförande efter Niklas Nordström, som hade startat en ödmjuk och ganska välkammad ledarstil i SSU på 90-talet. Jämför man med t ex Anders Ygeman eller Carl-Petter Thorwaldsson som var lite mer "yviga" och Persson-buffliga kom Nordström och Damberg att stå för en mer lyssnande ledarstil. Damberg är möjligen ännu mer taktiker och duktig på att hantera makten än vad Nordström var. Damberg skulle kunna vara "farlig" som partiledare för Socialdemokraterna, just därför att han troligen både har rutin att hantera makt och förmåga att förnya. Han är dessutom yngre än alla de andra kandidaterna som det nu spekuleras kring.
Niklas Nordström voterades fram till SSU-ordförande efter att ha vunnit knappt mot Ulrika Messing. Jag minns ännu hur Messing kommenterade valet lite syrligt- nånting i stil med att "..vi ses på barrikaderna.." Messing fick revansch strax efteråt och blev en rekordung minister. Än så länge verkar Socialdemokraterna inte vara mogna för en kvinnlig partiledare, men Mikael Dambergs ledarstil skulle nog ändå ta kliv framåt för att förändra synen på jämställdhet och kvinnors ledarskap.
I dessa dagar, när Socialdemokraternas kris blottas som allra mest, fokuserar många också på Moderaterna och Reinfelts/Borgs framgångar och menar att De nya Moderaterna ryckt till sig reforminitiativet framför näsan på Socialdemokraterna. Nästa gång någon rycker till sig reforminitiativet kan det vara Centerpartiet ( som utsåg ny partisekreterare idag- grattis Micke!) eller Folkpartiet eller något annat parti. Men det skulle också kunna vara Socialdemokraterna som tar tillbaka initiativet. Alliansen får i allafall passa sig om Damberg blir partiledare!
Betraktelser om livet och politiken
onsdag 17 november 2010
torsdag 11 november 2010
Gå inte vilse i kollektivtrafiken!
En bättre, enklare och framför allt en mer attraktiv kollektivtrafik så att fler åker- det löftet har i princip alla partier gett inför valet.
Några tycks även ha lovat att priserna ska bli lägre. Jag har inget emot att priserna blir lägre, men man måste först tänka efter vad lägre biljett priser innebär. Vill vi att kollektivtrafiken ska vara en "lågpris-produkt" i meningen lägre standard, mindre bekvämlighet, mindre tillgång på dagstidning och kaffe på bussen osv ?
Min erfarenhet är att människor är beredda att ta bussen eller tåget ganska ofta, men det förutsätter att bussen är bekväm, att man kan jobba under resan eller koppla av med en tidning. Det förutsätter i sin tur fler bussar, tätare turer, bättre räls, längre tågset, utbyggda perronger osv osv som kostar i investeringar och som genererar stora utgifter i driften.
Alla länstrafikbolag med framtidstro har under de senaste decennierna ägnat mycket tid åt att diskutera hur vi ska öka länstrafikbolagens självfinansieringsgrad, dvs se till att intäkterna till busslinjerna i så hög grad som möjligt finansieras av biljettintäkter, inte av skattepengar. Alltför lågfrekventa busslinjer har lagts ner och istället har sk expressbussar startats på turer som man menar kan bli "lönsamma" därför att potentialen är stor, många människor är intresserade av att ta bussen på just dessa sträckor. På landsbygden har alltmer av anropsstyrd trafik införts för att möjliggöra en god service även där det bor få resenärer.
Vad händer då om Västtrafik sänker biljettpriset eller iallafall väljer att inte ens räkna upp priset med index? Då försvinner ett antal miljoner kronor som skulle kunna ha använts till att göra kollektivtrafiken bekvämare. En helt felaktig politik, enligt mitt synsätt. Västra Götalandsregionen och Västtrafik måste möta behoven i kollektivtrafiken med ett expansivt förhållningssätt- bekvämare bussar, tätare turer, fler investeringar och givetvis vara beredda på ökade driftskostnader. Men det håller inte att börja med sänkta biljettpriser. Västtrafik ska inte vara en lågprisprodukt- det ska vara en kvalitetsprodukt!
Några tycks även ha lovat att priserna ska bli lägre. Jag har inget emot att priserna blir lägre, men man måste först tänka efter vad lägre biljett priser innebär. Vill vi att kollektivtrafiken ska vara en "lågpris-produkt" i meningen lägre standard, mindre bekvämlighet, mindre tillgång på dagstidning och kaffe på bussen osv ?
Min erfarenhet är att människor är beredda att ta bussen eller tåget ganska ofta, men det förutsätter att bussen är bekväm, att man kan jobba under resan eller koppla av med en tidning. Det förutsätter i sin tur fler bussar, tätare turer, bättre räls, längre tågset, utbyggda perronger osv osv som kostar i investeringar och som genererar stora utgifter i driften.
Alla länstrafikbolag med framtidstro har under de senaste decennierna ägnat mycket tid åt att diskutera hur vi ska öka länstrafikbolagens självfinansieringsgrad, dvs se till att intäkterna till busslinjerna i så hög grad som möjligt finansieras av biljettintäkter, inte av skattepengar. Alltför lågfrekventa busslinjer har lagts ner och istället har sk expressbussar startats på turer som man menar kan bli "lönsamma" därför att potentialen är stor, många människor är intresserade av att ta bussen på just dessa sträckor. På landsbygden har alltmer av anropsstyrd trafik införts för att möjliggöra en god service även där det bor få resenärer.
Vad händer då om Västtrafik sänker biljettpriset eller iallafall väljer att inte ens räkna upp priset med index? Då försvinner ett antal miljoner kronor som skulle kunna ha använts till att göra kollektivtrafiken bekvämare. En helt felaktig politik, enligt mitt synsätt. Västra Götalandsregionen och Västtrafik måste möta behoven i kollektivtrafiken med ett expansivt förhållningssätt- bekvämare bussar, tätare turer, fler investeringar och givetvis vara beredda på ökade driftskostnader. Men det håller inte att börja med sänkta biljettpriser. Västtrafik ska inte vara en lågprisprodukt- det ska vara en kvalitetsprodukt!
lördag 23 oktober 2010
När en matematisk majoritet blir en politisk minoritet
I går träffade jag en förälder till en av barnens klasskompisar i affären som sa; "skönt nu, när valet är över, eller hur?!" Därefter hörde jag mig själv säga; - Nej, valet är inte över ännu. Så berättade jag att vi diskuterar hur Västra Götalandsregionen ska styras de närmaste fyra åren.
Centerpartiet hade en ärlig längtan efter ett Alliansstyre efter valet. Men en starkare längtan hade vi att skapa en majoritet. Det var vi tydliga med så sent som några dagar före valet.
När vallokalerna stängde på söndag kväll den 19 september stod det klart att väljarna valt att lägga sina samlade röster så att det skapades största möjliga osäkerhet i regionen. Nuvarande styre; Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna hade minskat och tappat majoriteten. Allianspartierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna hade inte majoritet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade inte heller de en majoritet. I valets slutskede hade Vägvalet dykt upp i valrörelsen och detta parti hade i sin tur samordnat sig med Sjukvårdspartiet och tillsammans plockat 7 mandat av regionfullmäktiges 149. Därutöver har tyvärr antidemokratiska krafter genom Sverigedemokraterna parkerat sig på lika många mandat.
Drömmen om en stabil majoritet kändes långt borta. Men skam den som ger sig. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har nu haft samtal med Miljöpartiet i flera dagar. Äntligen hade vi kanske hittat krafter hos Miljöpartiet som var beredda att erbjuda det vi mest av allt behövde just ju; en politisk majoritet. Men tyvärr utvecklade sig samtalen med Miljöpartiet alltmer till önskemål, krav och villkor för en eventuell majoritet. Den längsta förhandlingskvällen förra torsdagen körde delvis fast i en en diskussion om någon ska kunna göra avsteg från majoriteten i någon eller några frågor. Det som Centerpartiet trodde var ett erbjudande om en majoritet var i själva verket ett erbjudande om att få ingå i en minoritet! Fast vi satt fyra partier runt sammanträdesbordet som rent matematiskt förfogar över majoriteten av fullmäktiges 149 mandat så kunde vi i praktiken inte räkna med en majoritet i alla frågor. Vi var hänvisade till att, i en del frågor, fråga fler partier för att få majoritet. Så en till synes bildad majoritet var ingen majoritet. Som centerpartistisk förhandlare med ett förslag till uppgörelse i handen gick jag till de övriga centerpartisterna med frågan; Kan man bilda en matematisk majoritet som inte samtidigt är en politisk majoritet? Vad säger mina väljare om jag lotsas att jag ingått en majoritet, fast det egentligen rör sig om en minoritet ?! Som tur var hade alla fyra partierna några dagar på sig att fundera och förankra. Telefonsamtal och möten genomfördes. Till slut var vi tvungna att ge besked. Efter tydliga besked från mina centerkollegor och efter dialog med främst Folkpartiet bestämde sig Centerpartiet för att konstatera att vi inte tänker ingå i en konstallation med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet eftersom vi bedömer att det inte rör sig om en majoritet som kan verka i fyra år.
Antagligen blir det svårt att hitta en annan politisk majoritet. Men om alla vet från början att man inte utgör en politisk majoritet, utan medvetet går in i en politisk minoritet, så kanske det går att hitta en matematisk majoritet. Det är ärligare mot väljarna!
Centerpartiet hade en ärlig längtan efter ett Alliansstyre efter valet. Men en starkare längtan hade vi att skapa en majoritet. Det var vi tydliga med så sent som några dagar före valet.
När vallokalerna stängde på söndag kväll den 19 september stod det klart att väljarna valt att lägga sina samlade röster så att det skapades största möjliga osäkerhet i regionen. Nuvarande styre; Centerpartiet, Folkpartiet och Socialdemokraterna hade minskat och tappat majoriteten. Allianspartierna; Moderaterna, Folkpartiet, Centerpartiet och Kristdemokraterna hade inte majoritet. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet hade inte heller de en majoritet. I valets slutskede hade Vägvalet dykt upp i valrörelsen och detta parti hade i sin tur samordnat sig med Sjukvårdspartiet och tillsammans plockat 7 mandat av regionfullmäktiges 149. Därutöver har tyvärr antidemokratiska krafter genom Sverigedemokraterna parkerat sig på lika många mandat.
Drömmen om en stabil majoritet kändes långt borta. Men skam den som ger sig. Socialdemokraterna, Folkpartiet och Centerpartiet har nu haft samtal med Miljöpartiet i flera dagar. Äntligen hade vi kanske hittat krafter hos Miljöpartiet som var beredda att erbjuda det vi mest av allt behövde just ju; en politisk majoritet. Men tyvärr utvecklade sig samtalen med Miljöpartiet alltmer till önskemål, krav och villkor för en eventuell majoritet. Den längsta förhandlingskvällen förra torsdagen körde delvis fast i en en diskussion om någon ska kunna göra avsteg från majoriteten i någon eller några frågor. Det som Centerpartiet trodde var ett erbjudande om en majoritet var i själva verket ett erbjudande om att få ingå i en minoritet! Fast vi satt fyra partier runt sammanträdesbordet som rent matematiskt förfogar över majoriteten av fullmäktiges 149 mandat så kunde vi i praktiken inte räkna med en majoritet i alla frågor. Vi var hänvisade till att, i en del frågor, fråga fler partier för att få majoritet. Så en till synes bildad majoritet var ingen majoritet. Som centerpartistisk förhandlare med ett förslag till uppgörelse i handen gick jag till de övriga centerpartisterna med frågan; Kan man bilda en matematisk majoritet som inte samtidigt är en politisk majoritet? Vad säger mina väljare om jag lotsas att jag ingått en majoritet, fast det egentligen rör sig om en minoritet ?! Som tur var hade alla fyra partierna några dagar på sig att fundera och förankra. Telefonsamtal och möten genomfördes. Till slut var vi tvungna att ge besked. Efter tydliga besked från mina centerkollegor och efter dialog med främst Folkpartiet bestämde sig Centerpartiet för att konstatera att vi inte tänker ingå i en konstallation med Socialdemokraterna, Folkpartiet och Miljöpartiet eftersom vi bedömer att det inte rör sig om en majoritet som kan verka i fyra år.
Antagligen blir det svårt att hitta en annan politisk majoritet. Men om alla vet från början att man inte utgör en politisk majoritet, utan medvetet går in i en politisk minoritet, så kanske det går att hitta en matematisk majoritet. Det är ärligare mot väljarna!
söndag 19 september 2010
Rösta gärna på Centerpartiet- men framför allt gå och rösta!
Varje röst kan ha betydelse idag. Förra valet skiljde det på 60 000 röster. Detta valet kan bli ännu jämnare. Din röst kan vara tungan på vågen för vilken regering vi får och framför allt vilken tyngdpunkt som finns INOM en sådan regering.
För Centerpartiet är beskeden tydliga. Vi prioriterar jobben och vi är övertygade att de nya jobben kommer i fler och växande företag. Det ska vara enklare att anställa de yngsta. Vi vägrar se på när ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Principen om "sist in, först ut" riskerar att utestänga de unga från arbetsmarknaden och det riskerar att värdefull färsk kunskap flyr företagen. Ändra turorningsreglerna så att tio i varje företag kan undantas! Fortsätt sänka arbetsgivaravgifter för de unga och sänk tjänstemomsen i hotell- och restaurangbranschen. Många ungdomar får sitt första jobb som diskare, korvförsäljare eller glassförsäljare. Fortsätt att underlätta för unga människor att få sådana jobb. Det ger erfarenhet och en fastare tillvaro på arbetsmarknaden!
Den andra viktiga frågan för Centerpartiet är miljö/klimatfrågan. Vi har emdverkat i regering för den mest ambitiösa miljöpolitiken i världen. Vi ska minska koldioxidutsläppen i Sverige med 40 % inom tio år och vi ska vara med och se till att EU minskar sina utsläpp med 20 % på tio år. Vi har infört miljöbilspremien som ökat antalet miljöfordon från 23 000 till 330 000 de senaste fyra åren. Nu sjunker koldioxidutsläppen i transportsystemet för första gången i modern tid- tack vare Centerpartiets klimatpolitik. Låt oss vara med och fortsätta den politiken!
Rösta gärna på Centerpartiet idag- men framförallt gå och rösta!
För Centerpartiet är beskeden tydliga. Vi prioriterar jobben och vi är övertygade att de nya jobben kommer i fler och växande företag. Det ska vara enklare att anställa de yngsta. Vi vägrar se på när ungdomsarbetslösheten biter sig fast. Principen om "sist in, först ut" riskerar att utestänga de unga från arbetsmarknaden och det riskerar att värdefull färsk kunskap flyr företagen. Ändra turorningsreglerna så att tio i varje företag kan undantas! Fortsätt sänka arbetsgivaravgifter för de unga och sänk tjänstemomsen i hotell- och restaurangbranschen. Många ungdomar får sitt första jobb som diskare, korvförsäljare eller glassförsäljare. Fortsätt att underlätta för unga människor att få sådana jobb. Det ger erfarenhet och en fastare tillvaro på arbetsmarknaden!
Den andra viktiga frågan för Centerpartiet är miljö/klimatfrågan. Vi har emdverkat i regering för den mest ambitiösa miljöpolitiken i världen. Vi ska minska koldioxidutsläppen i Sverige med 40 % inom tio år och vi ska vara med och se till att EU minskar sina utsläpp med 20 % på tio år. Vi har infört miljöbilspremien som ökat antalet miljöfordon från 23 000 till 330 000 de senaste fyra åren. Nu sjunker koldioxidutsläppen i transportsystemet för första gången i modern tid- tack vare Centerpartiets klimatpolitik. Låt oss vara med och fortsätta den politiken!
Rösta gärna på Centerpartiet idag- men framförallt gå och rösta!
lördag 18 september 2010
Så ska sjukvården bli bättre
De senaste veckorna har jag rest runt på olika vårdinrättningar. Jag har varit på familjecentralen i Mölnlycke, på vårdcentralen i Henån, på akuten på NÄL, på MÄVA (äldrevårdsavdelning) på Uddevalla sjukhus och på vårdcentralen vid Strömstads sjukhus. Dessa besöken ger mig en tydlig bild av vad som är viktigast; vi måste se till att Västra Götalandsregionen blir ännu mer attraktivt att jobba i för den som är sjuksköterska eller läkare, undersköterska eller vårdbiträde. Och vi måste också fortsätta att erbjuda personal att jobba i privat vård.
Det mest positiva besöket var nog vårdcentralen i Henån där jag fick veta att man, äntligen, efter flera års diskussioner om vem som ska utföra vården har fått arbetsro för personalen. Nu finns fler distriktsläkare än någonsin i Henån, vilket också ökar möjligheterna för nöjda patienter och kortare väntetider. På vårdcentralen vid Strömstad sjukhus var man ganska bekymrad över att det inte finns tillräckligt med läkare. Men beskedet var tydligt- det måste bli mer attraktivt att jobba i Strömstad så att läkarna söker sig dit, trivs och stannar. På akuten på NÄL fick jag en tydlig bekräftelse på att alldeles får många patienter åker dit, faktiskt åtskilliga tusen varje år, i onödan. Vården skulle kunna ges på närmare håll. Men ofta handlar det om brist på läkare lokalt. Fler distriktsläkare till Västra Götaland och gärna fler privata vårdcentraler så att läkarna har fler arbetsgivare att välja på- då får vi en bättre vård.
På MÄVA i Uddevalla fick vi en redogörelse för hur äldre patienter kan få en "egen kö" in på sjukhuset utan att gå omvägen via en akutmottagning, kanske rentav på NÄL. Äldre över 75 år som redan har flera diagnoser ska inte behöva sitta och vänta i flera timmar utan ska snabbt bli inlagda på MÄVA. Det mår både de äldre bättra av och det underlättar också för de patienter som ska den "vanliga" vägen till sjukhuset.
Det mest positiva besöket var nog vårdcentralen i Henån där jag fick veta att man, äntligen, efter flera års diskussioner om vem som ska utföra vården har fått arbetsro för personalen. Nu finns fler distriktsläkare än någonsin i Henån, vilket också ökar möjligheterna för nöjda patienter och kortare väntetider. På vårdcentralen vid Strömstad sjukhus var man ganska bekymrad över att det inte finns tillräckligt med läkare. Men beskedet var tydligt- det måste bli mer attraktivt att jobba i Strömstad så att läkarna söker sig dit, trivs och stannar. På akuten på NÄL fick jag en tydlig bekräftelse på att alldeles får många patienter åker dit, faktiskt åtskilliga tusen varje år, i onödan. Vården skulle kunna ges på närmare håll. Men ofta handlar det om brist på läkare lokalt. Fler distriktsläkare till Västra Götaland och gärna fler privata vårdcentraler så att läkarna har fler arbetsgivare att välja på- då får vi en bättre vård.
På MÄVA i Uddevalla fick vi en redogörelse för hur äldre patienter kan få en "egen kö" in på sjukhuset utan att gå omvägen via en akutmottagning, kanske rentav på NÄL. Äldre över 75 år som redan har flera diagnoser ska inte behöva sitta och vänta i flera timmar utan ska snabbt bli inlagda på MÄVA. Det mår både de äldre bättra av och det underlättar också för de patienter som ska den "vanliga" vägen till sjukhuset.
torsdag 16 september 2010
Satsningar på kollektivtrafik- viktigaste frågan i regionvalet!
På söndag röstar vi i tre val. Dels till riksdag och kommun, som är ganska väl kända val, dels till landstingsfullmäktige, eller regionfullmäktige som det heter där jag bor. Regionfullmäktige i Västra Götaland är Sveriges näst största parlament med 149 ledamöter, som fattar beslut om sjukvård, kollektivtrafik, kultursatsningar mm som omsluter en budget på närmare 40 miljarder kronor.
Om jag måste prioritera satsningar de närmaste åren i Västra Götalandsregionen så är det satsningar på kollektivtrafik som är viktigast.
Rösta för en ännu bättre kollektivtrafik på söndag!
Om jag måste prioritera satsningar de närmaste åren i Västra Götalandsregionen så är det satsningar på kollektivtrafik som är viktigast.
Rösta för en ännu bättre kollektivtrafik på söndag!
söndag 5 september 2010
Nu ökar vi och lyfter på slutet!
Nu börjar ökningen för Centerpartiet. Alliansen har egen majoritet och det kan bli helt avgörande för valutgången att Centerpartiet fortsätter att öka. Mobiliseringen är god i Centerpartiet. Människor delar material tidig morgon och sena nätter. Det personliga samtalet pågår i varje stuga, på varje torg, på varje arbetsplats och på varje marknad. Nu ökar vi och lyfter på slutet!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)