I går kväll såg jag filmen På heder och samvete med Jack Nicholsson och Tom Cruise. Den sätter fingret på hur svårt det kan vara i en rättsstat när ansvar ska utkrävas och rätt skipas. En menig har dödats och frågan är om befälet (som spelas av Jack Nicholsson) har beordrat att soldaten ska dödas eller om hans kompisar har dödat honom på eget bevåg. När Tom Cruise, som spelar advokat rotar i historien blir det alltmer uppenbart att befälet gett order om att soldaten ska dödas. De båda kompisarna gjorde inget för att strunta i ordern om att döda, de bara verkställde. Det hela slutar med att befälet som beordrat får fängelsestraff medan de båda som utfört dådet blir avstängda från försvaret. En drypande historia om motsägelserna i livet och i rättsamhället! En av soldaterna som blev avstängd från försvaret förstår inte varför han blir avstängd. Jag gjorde inget fel, säger han i en av slutreplikerna, jag bara lydde order. Du skulle ha räddat din kompis från döden, förklarar den andre.
Hela samhället är fullt av dessa tre pesonlighetstyper, en grupp som leder, bestämmer och ger order, en annan grupp som lojalt utför uppdragen och en tredje som ifrågasätter och inser att ett rättssamhälle är mer komplicerat än bara ett antal beslut av några som ska utföras av några andra. Hela vår civilisation bygger på att vi klarar av att både ta order och i frågasätta order, att vi i huvudsak ska följa order från överordnade, men vi är skylldiga att ifrågasätta om ordern strider mot rättstatens principer. Så enkelt, men också så svårt. Det kallas demokrati.
Betraktelser om livet och politiken
lördag 31 mars 2012
måndag 26 mars 2012
Om lönenivåer och grön konkurrenskraft
När Sverige byggde upp sitt välstånd under eftrkrigstiden skedde det till stor del genom låga kostnader för råvaror och höga kostnader till löner. Det underströk Olof Johansson när han och jag ofta samtalade under 90- talskrisen. Det var också en period då Centerpartiet, precis som idag, satt på miljöministerposten. Om han har rätt är det inte så märkligt att vi skapat miljöproblem och vartefter också ekonomisk kris med minskad konkurrenskraft som följd. I begreppet höga löner ligger inte bara höga löner till enskilda löntagare utan även alltför höga skatter på arbete, vilket riskerar att skapa arbetslöshet. Det blir helt enkelt ointressant eller ekonomiskt olönsamt att starta och driva företag som utför mindre kvalificerade uppgifter i tjänstesektorn. De sk tröskelefftekterna blir för stora. Ingen kan utföra en enklare tjänst om skatten på denna tjänst är uppåt 30 procent. Det är ju en av orsakerna till att regeringen infört RUT-avdrag, sänkt restaurangmomsen, sänkt arbetsgivaravgiften för dem under 26 år och infört jobbskatteavdrag. Det blir mindre trösklar på arbetsmarknaden, både för dem som köper och säljer tjänster. Fler får råd att anställa diskare, skoputsare, korvförsäljare och trädgårdsarbetare. Det gör att steget in på arbetsmarknaden blir lättare för framför allt de allra yngsta, som mest av alla grupper behöver en prövotid i ett första, ofta okvalificerat jobb.
En fördel med höga skatter på arbete är att lönekostnader och tunga lyft rationaliseras bort på arbetsmarknaden. Det fick jag erfara häromdagen när jag var på en guidad tågresa tillsammans med kollegor i Volvo Personvagnars fabrik i Torslanda. Robotar och helautomatiserade svetsar gör det mesta av jobbet medan ingenjörerna behagligt spatserar omkring längs bandet och mest kontrollerar att verksamheten flyter på. Eller helt enkelt ägnar sin tid åt produktutveckling i någon annan del av koncernen. Borta är de tunga lyften och den skitiga arbetsmiljön. Fler kvinnor och andra som tidigare har haft svårt att klara av tunga jobb i tillverkningsindustrin jobbar nu i branschen. Sverige valde en väg med en stor andel tung tillverkningsindustri med höga lönekostnader. Europa och världen behövde stål och skog och fordon. År 1970 var vi världens rikaste nation. Sedan kom oljekrisen och vi drabbades hårt eftersom vi var extremt oljeberoende. Miljödebatten tog fart och Sverige insåg alltmer att det fanns en ekonomisk och miljömässigt baksida av Sveriges välståndsstrategi. Vi behöll vår världsledande ställning i vissa nischer medan många fabriker, varv och textilindustrier slogs ut. Samma sker idag. Volvo går bättre än någonsin och Saab har gått i konkurs. Vissa klarar sig genom den stenhårda konkurrensen, andra läggs ner.
Tjänstesektorn och tillverkningssektorn tränger allt djupare in i varandra så Sverige kan inte ensidigt välja den ena eller den andra vägen inför framtiden. Ska vi konkurrera med kunskap också i framtiden krävs att vi även fortsättningsvis rationaliserar bort skitiga jobb och tunga lyft. Det förutsätter någon slags tryck på höga löner så att datorisering och automatisering lönar sig. Samtidigt är ett högteknologiskt samhälle beroende av en väl fungerande och personaltät servicesektor. Högpresterande ingenjörer och läkare behöver RUT- avdrag för att vardagen ska fungera. Sverige behöver acceptera ökad lönespridming såtillvida att å ena sidan högpresterande ingenjörers uppfinningar genererar tillräckliga mervärden för att kunna ta ut höga löner och å andra sidan fler människor som kan hugga in i en arbetsmarknad som skriker efter städare, korvförsäljare och skräpplockare. Men det gäller samtidigt att det finns utbildningsmöjligheter och karriärvägar för dem som börjar sin karriär i de okvalificerade jobben. Korvförsäljare vill vartefter avancera, bygga ut korvlådan till en riktig korvkiosk, gå språkkurser och utbildning i marknadsföring. Turister och andra som köper korv vill ha proffessionell service. Okvalificerade jobb i servicesektorn idag får inte enbart vara en plats för att hålla nere arbetslösheten, det måste också vara en plattform vidare på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet. I varje korvförsäljare måste det finnas en potential att gå över och bli högpresterande ingenjör. Just idag lider Sverige brist på ingenjörer och i ett avseende är det korkat att gå omvägen via korvförsäljning.
Sverige har haft en enfaldig syn på arbetsmarknadsfrågor och även en ganska enfaldig syn på utbildningssystemet. Nu när vi ska gå över till ökad mångfald på arbetsmarknaden måste vi bestämma oss för att ha mer mångfald också i utbildningssystemet. Men näringspolitiken och utbildningspolitiken går åt varsit håll just nu. Utbildningsminister Jan Björklund bör prata mer med näringsminister Annie Lööf. Antingen ska vi ha en elitskola där alla utbildningsresurser genereras till de stora lärosätena och lita på att alla ungdomar får jobb den vägen. Men då kan inte Annie Lööf fortsätta att förorda sänka löner för en växande arbetsmarknad med okvalifiserade jobb. Eller också nyanserar Jan Björklund sin linje och välkomnar ett mer näringslivsnära och flexibelt utbildningssystem som kan möta människors utbildningsbehov oavsett om man är korvförsäljare eller högpresterande ingenjör.
Om ingenjören får mer betalt och korvförsäljaren får relativt mindre betalt är det inte säkert att den totala lönekostnaden i samhället blir lägre. Men om det är som Olof Johansson underströk i 90- talskrisen, att vi hade för höga löner och för låga råvarupriser så kanske vi blir tvungna att hålla nere lönerna för att kunna ta ut högre råvarupriser för att kunna bibehålla konkurrenskraften. I såfall är det Jan Björklund som har fel och Annie Lööf som har rätt. Men Annie Lööf måste koppla i hop sitt resonemang med miljöperspektivet. Idag krävs dessutom ett ännu fler internationella överenskommelser för att få önskad effekt jämför med hur det var när Centerpartiet satt på miljöministerposten på 90- talet. Idag påstår Michael Hoel på DN-debatt att Sverige inte har vunnit någonting på att springa före i klimatdebatten. Det är möjligt att utsläppen av koldioxid inte har minskat globalt sett genom Sveriges aktiva miljöarbete, men vi har iallafall fått en massa goodwill vad gäller införandet av koldioxid som vi fortsatt bör ha som murbräcka för att få stöd för en mer kraftfull internationell klimatpolitik. Sverige har dessutom varit en innovativ miljö för miljövänlig och energieeffektiv teknik, tack vare införandet av koldioxidskatt. Om vi bestämmer oss för att fortsatt vara kraftfulla i fråga om skatt på råvaror och utsläpp blir det lättare att argumentera för lägre lönekostnader. En variant på grön skatteväxling för att åstadkomma en grön konkurrenskraft!
En fördel med höga skatter på arbete är att lönekostnader och tunga lyft rationaliseras bort på arbetsmarknaden. Det fick jag erfara häromdagen när jag var på en guidad tågresa tillsammans med kollegor i Volvo Personvagnars fabrik i Torslanda. Robotar och helautomatiserade svetsar gör det mesta av jobbet medan ingenjörerna behagligt spatserar omkring längs bandet och mest kontrollerar att verksamheten flyter på. Eller helt enkelt ägnar sin tid åt produktutveckling i någon annan del av koncernen. Borta är de tunga lyften och den skitiga arbetsmiljön. Fler kvinnor och andra som tidigare har haft svårt att klara av tunga jobb i tillverkningsindustrin jobbar nu i branschen. Sverige valde en väg med en stor andel tung tillverkningsindustri med höga lönekostnader. Europa och världen behövde stål och skog och fordon. År 1970 var vi världens rikaste nation. Sedan kom oljekrisen och vi drabbades hårt eftersom vi var extremt oljeberoende. Miljödebatten tog fart och Sverige insåg alltmer att det fanns en ekonomisk och miljömässigt baksida av Sveriges välståndsstrategi. Vi behöll vår världsledande ställning i vissa nischer medan många fabriker, varv och textilindustrier slogs ut. Samma sker idag. Volvo går bättre än någonsin och Saab har gått i konkurs. Vissa klarar sig genom den stenhårda konkurrensen, andra läggs ner.
Tjänstesektorn och tillverkningssektorn tränger allt djupare in i varandra så Sverige kan inte ensidigt välja den ena eller den andra vägen inför framtiden. Ska vi konkurrera med kunskap också i framtiden krävs att vi även fortsättningsvis rationaliserar bort skitiga jobb och tunga lyft. Det förutsätter någon slags tryck på höga löner så att datorisering och automatisering lönar sig. Samtidigt är ett högteknologiskt samhälle beroende av en väl fungerande och personaltät servicesektor. Högpresterande ingenjörer och läkare behöver RUT- avdrag för att vardagen ska fungera. Sverige behöver acceptera ökad lönespridming såtillvida att å ena sidan högpresterande ingenjörers uppfinningar genererar tillräckliga mervärden för att kunna ta ut höga löner och å andra sidan fler människor som kan hugga in i en arbetsmarknad som skriker efter städare, korvförsäljare och skräpplockare. Men det gäller samtidigt att det finns utbildningsmöjligheter och karriärvägar för dem som börjar sin karriär i de okvalificerade jobben. Korvförsäljare vill vartefter avancera, bygga ut korvlådan till en riktig korvkiosk, gå språkkurser och utbildning i marknadsföring. Turister och andra som köper korv vill ha proffessionell service. Okvalificerade jobb i servicesektorn idag får inte enbart vara en plats för att hålla nere arbetslösheten, det måste också vara en plattform vidare på arbetsmarknaden och i utbildningssystemet. I varje korvförsäljare måste det finnas en potential att gå över och bli högpresterande ingenjör. Just idag lider Sverige brist på ingenjörer och i ett avseende är det korkat att gå omvägen via korvförsäljning.
Sverige har haft en enfaldig syn på arbetsmarknadsfrågor och även en ganska enfaldig syn på utbildningssystemet. Nu när vi ska gå över till ökad mångfald på arbetsmarknaden måste vi bestämma oss för att ha mer mångfald också i utbildningssystemet. Men näringspolitiken och utbildningspolitiken går åt varsit håll just nu. Utbildningsminister Jan Björklund bör prata mer med näringsminister Annie Lööf. Antingen ska vi ha en elitskola där alla utbildningsresurser genereras till de stora lärosätena och lita på att alla ungdomar får jobb den vägen. Men då kan inte Annie Lööf fortsätta att förorda sänka löner för en växande arbetsmarknad med okvalifiserade jobb. Eller också nyanserar Jan Björklund sin linje och välkomnar ett mer näringslivsnära och flexibelt utbildningssystem som kan möta människors utbildningsbehov oavsett om man är korvförsäljare eller högpresterande ingenjör.
Om ingenjören får mer betalt och korvförsäljaren får relativt mindre betalt är det inte säkert att den totala lönekostnaden i samhället blir lägre. Men om det är som Olof Johansson underströk i 90- talskrisen, att vi hade för höga löner och för låga råvarupriser så kanske vi blir tvungna att hålla nere lönerna för att kunna ta ut högre råvarupriser för att kunna bibehålla konkurrenskraften. I såfall är det Jan Björklund som har fel och Annie Lööf som har rätt. Men Annie Lööf måste koppla i hop sitt resonemang med miljöperspektivet. Idag krävs dessutom ett ännu fler internationella överenskommelser för att få önskad effekt jämför med hur det var när Centerpartiet satt på miljöministerposten på 90- talet. Idag påstår Michael Hoel på DN-debatt att Sverige inte har vunnit någonting på att springa före i klimatdebatten. Det är möjligt att utsläppen av koldioxid inte har minskat globalt sett genom Sveriges aktiva miljöarbete, men vi har iallafall fått en massa goodwill vad gäller införandet av koldioxid som vi fortsatt bör ha som murbräcka för att få stöd för en mer kraftfull internationell klimatpolitik. Sverige har dessutom varit en innovativ miljö för miljövänlig och energieeffektiv teknik, tack vare införandet av koldioxidskatt. Om vi bestämmer oss för att fortsatt vara kraftfulla i fråga om skatt på råvaror och utsläpp blir det lättare att argumentera för lägre lönekostnader. En variant på grön skatteväxling för att åstadkomma en grön konkurrenskraft!
lördag 24 mars 2012
Ett grönt industriellt västsvenskt ledarskap sökes!
Nyligen besökte jag GAME och deras workshop om ett mer energieffektivt Västsverige. Jag lyssnade på föreläsningar om vad som saknas för att bli effektivare inom framför allt inom transportsektorn. Sjöfarten ökar sin omsättning dramatiskt de närmaste åren, eftersom handeln i världen ökar. Eftersom fartyg inte direkt masstillverkas eller har kort livslängd är det ganska svårt att, på kort sikt, effektivisera fartygsdrift, konstaterades bland annat under seminariet. En av de största speditionsföretagen i världen, Schenker, redovisade en spännande utveckling där man hjälper företag och andra kunder att lägga om logistiklösningar så att den totala transportkostnaden och den totala miljöskadan minskar. Det största hindret för att påskynda de mest effektiva logistiklösningarna i befintligt trafiksystem är att många företag sitter fast i långa transportavtal. Kunderna är intresserade av att exempevis gå över till järnvägstransporter, men vill eller kan inte ta sig ur gamla avtal på ett enkelt sätt, menar företrädare från Schenker. Trafikverkets Laila Einarsson gick igenom hur järnvägen, trots att den redan tillhör en av de mest energieffektiva transportslagen, också måste jobba med effektivisering genom smartare planering i befintliga spår och befintliga tågset. Kan man bromsa mjukare och undvika stillastående tåg spar vi miljön. Trafikverket understryker också behovet av nya stora investeringar för att maximera effektiviseringen i tågdriften. De snabba tågen ska gå på ett spår och de långsamma på ett annat, det är mer effektivt än att blanda långsamtgående tåg med snabbtåg. Samtidigt betonar Trafikverket att investeringar i höghastighetsbanor och snabbtåg innebär oerhörda påfrestningar på miljön i form av betong, stål mm och intrång i landskapet som inte är självklara.
Det saknas inte ideer kring vad som behöver göras för att förbättra teknik, effektivisera transporter och minska utsläppen i transportsystemet.
- Det är få som vill lösa klimatproblemet genom att minska handeln i världen, konstaterar en doktorand inom sjöfart.
Samtidigt är det så att handeln i världen ökar snabbare än förmågan att effektivisera transporterna.
- De totala utsläppen från transporterna måste minska, summerar Jonas Norrman som är en av dem som håller ihop GAME.
Ett av våra stora utmaningar är att förena stora utsläppsminskningar samtidigt som handeln och transportarbetet i världen ökar. Den som tror att vi bara ska satsa på den ena hästan, öka utsläppen och köra en slags "låt gå"-attityd till miljöproblemen är dömd att misslyckas. Lika illa kommer det att gå för den som tror att vi bara ska koncentrera oss på att minska utsläppen genom att acceptera eller till och med förorda minskat transportarbete. Effektivisering genom ständiga förbättringar och ny teknik är givetvis svaret. Många utredare, bedömare, forskare m fl skriker nu i kör att det inte går. Då är det politikens uppgift att säga att det visst går! Tekniken har en större potential än vad människan förstår. Så kommer det alltid att vara. Vi kunde inte förutse Berlinmurens fall, vi kunde inte förutse atombomben eller TV-apparaten. Människan gör tekniksprång hela tiden, som leder till katastrofer för människan själv och som leder till framgångar för människan själv. Den som säger att det inte går, avstår samtidigt från ett framtida tekniksprång.
Dagen efter mötet med GAME träffade jag industriledare, forskare, politiker och representanter från lärosätena i Västsverige för att diskutera EU:s nästa forskningsprogram Horizon2020. De pekade på att innehållet i forskningsprogrammet är vad Europa behöver och kanske allra mest vad Västsverige själv behöver, nämligen ett industriellt ledarskap. Om goda ideer som finns hos t ex GAME kan möta industrin och politiken skulle vi komma långt. Karin Merkides från Chalmers betonar vikten av att Västsverige tar sig an de verligt stora samhällsutmaningarna och inte bara jagar de forskningsmedel som för tillfället är tillgängliga. Hennes kollega klimatforskaren Christian Azar har nyligen uttalat sig mycket klokt i Chalmers magasin att politiken måste bestämma sig när det gäller klimatfrågan.
Det politiska och industriella ledarskapet bör bestå av att förena industriell utveckling med grönt management. Det GAME saknar i sina spännande workshops är någon som visar på de svåra politiska avvägningarna mellan miljöansvar och ambitionsnivå i fråga om t x investeringar. Det industrin saknar är någon som beställer de mest klimatsmarta lösningarna. EU sitter med 80 miljarder euro och väntar på att någon ska söka medel för att åstadkomma en sådan utveckling. Vad väntar Västsverige egentligen på ?
Det saknas inte ideer kring vad som behöver göras för att förbättra teknik, effektivisera transporter och minska utsläppen i transportsystemet.
- Det är få som vill lösa klimatproblemet genom att minska handeln i världen, konstaterar en doktorand inom sjöfart.
Samtidigt är det så att handeln i världen ökar snabbare än förmågan att effektivisera transporterna.
- De totala utsläppen från transporterna måste minska, summerar Jonas Norrman som är en av dem som håller ihop GAME.
Ett av våra stora utmaningar är att förena stora utsläppsminskningar samtidigt som handeln och transportarbetet i världen ökar. Den som tror att vi bara ska satsa på den ena hästan, öka utsläppen och köra en slags "låt gå"-attityd till miljöproblemen är dömd att misslyckas. Lika illa kommer det att gå för den som tror att vi bara ska koncentrera oss på att minska utsläppen genom att acceptera eller till och med förorda minskat transportarbete. Effektivisering genom ständiga förbättringar och ny teknik är givetvis svaret. Många utredare, bedömare, forskare m fl skriker nu i kör att det inte går. Då är det politikens uppgift att säga att det visst går! Tekniken har en större potential än vad människan förstår. Så kommer det alltid att vara. Vi kunde inte förutse Berlinmurens fall, vi kunde inte förutse atombomben eller TV-apparaten. Människan gör tekniksprång hela tiden, som leder till katastrofer för människan själv och som leder till framgångar för människan själv. Den som säger att det inte går, avstår samtidigt från ett framtida tekniksprång.
Dagen efter mötet med GAME träffade jag industriledare, forskare, politiker och representanter från lärosätena i Västsverige för att diskutera EU:s nästa forskningsprogram Horizon2020. De pekade på att innehållet i forskningsprogrammet är vad Europa behöver och kanske allra mest vad Västsverige själv behöver, nämligen ett industriellt ledarskap. Om goda ideer som finns hos t ex GAME kan möta industrin och politiken skulle vi komma långt. Karin Merkides från Chalmers betonar vikten av att Västsverige tar sig an de verligt stora samhällsutmaningarna och inte bara jagar de forskningsmedel som för tillfället är tillgängliga. Hennes kollega klimatforskaren Christian Azar har nyligen uttalat sig mycket klokt i Chalmers magasin att politiken måste bestämma sig när det gäller klimatfrågan.
Det politiska och industriella ledarskapet bör bestå av att förena industriell utveckling med grönt management. Det GAME saknar i sina spännande workshops är någon som visar på de svåra politiska avvägningarna mellan miljöansvar och ambitionsnivå i fråga om t x investeringar. Det industrin saknar är någon som beställer de mest klimatsmarta lösningarna. EU sitter med 80 miljarder euro och väntar på att någon ska söka medel för att åstadkomma en sådan utveckling. Vad väntar Västsverige egentligen på ?
tisdag 13 mars 2012
Vad händer om Västsverige INTE specialiserar sig?
Under de senaste veckorna har jag besökt ett stort antal företag och verksamheter i hela Västsverige. Från storföretagen Astra Zeneca och Volvo Cars i Göteborg till tjänsteföretaget Empir i Uddevalla samt Tedactive Gym i Tanumshede. Däremellan har jag besökt högskolorna i Skövde och Borås samt varit på studiebesök på Innovatum i Trollhättan. Därutöver har jag haft möte med projektledningen för AstaZero, som ligger i startgroparna för en jätteanläggning i Borås. Ovanpå detta ha vi haft budgetuppföljning med Västra Götalandsregionen för att summera 2011 och böja skissa på budget för 2013. Det man kan säga sammanfattningsvis är att det går oerhört bra för Västsverige just nu. Skattentäkterna från ett hårt arbetande folk i denna landsända är större än någonsin. Hela 800 000 personer i Västra Götaland har ett jobb att gå till varje dag. Det är en sysselsättningsgrad som är högre än på decennier. Volvo Cars säger att de har en framtidstro som är starkare än någonsin. De ska upp i nivå i produktion rejält de närmaste åren. De övergår till treskift innom en snar framtid och kring år 2020 ska 800 000 nya personbilar rulla ut med varumärket Volvo varje år! Astra Zeneca har lagt ner verksamhet i Södertälje, i Lund och i England, och kraftsamlar i Västsverige. De är också fulla av entusiasm och säger att "pulsen" på anläggningen i Mölndal gjorde att de satsar just här. När jag möter VDn för det förhållandevis lilla och snabbväxande företaget Empir i Uddevala infinner sig samma glöd. De levererar IT-tjänster till framför allt fordonsindustrin och konkurrerar bland annat med Volvo IT. Företaget har vuxit med 20 procent varje år sedan år 2000 och sedan år 2008 har företaget expanderat med 100 %. Glöd och expansionsanda möter mig i Tedacthuset i Tanumshede där en mängd företag har förvandlat fd Extra Films lokaler till en bubblande mötesplats för nya ideer och nya jobb.
Samtidigt finns det en liten baksida av denna entusiasm. Det är ibland svårt att hitta "rätt" arbetskraft och ibland riktigt svårt att locka nyckelpersoner att bosätta sig i exempelvis Uddevalla. Empir löser detta delvis genom nya kontor i Stockholm och Göteborg. Samtidigt vill de finnas i Uddevalla för att ha närhet till den heta Osloregionen. Men faktum kvarstår, det finns en stor västsvensk utmaning att klara kompetensförsörjningen de närmaste åren. Volvo Cars och Astra Zeneca är helt beroende av att de unga människor som bor i Västsverige vill läsa på tekniskt gynasium respektive jobba i vårdsektorn. Uppemot 25% av våra 20-åringar tar sig inte igenom gymnasiet. Hur ska vi då kunna förse globala företag med kringliggande underleverantörer och tjänstesektor med tillräckligt kompetent arbetskraft ? Första steget för att få fler nyckelpersoner är att ta tillvara hela befolkningsunderlaget, dvs se till att så gott som 100 % tar sig igenom gymnasieskolan. Just nu jobbar vi i Västra Götalandsregionen ihop med kommunerna för att åstadkomma sk kompetensplattformar eller helt enkelt ökad samordning kring vad som behöver göras i utbildningshänseende för att möta behoven på arbetsmarknaden. Men det gäller att alla aktörer drar åt samma håll. Arbetsförmedlingen, högskolorna, kommunerna och inte minst regeringen. Samtidigt famlar vi i mörker när det gäller kompetensförsörjning. Vi behöver ingenjörer och sjuksköterskor, lärare och lastbilschaufförer, vi behöver biomedicinare mm mm. Var ska vi börja, vilka yrken och branscher är viktigast att samarbeta kring?
Vi har fått 75 miljoner från regeringen till näringslivsutveckling för att stärka Fyrbodal efter Saab-konkursen, dessutom kommer det nya högskoleplatser till Högskolan Väst i Trollhättan. Satsningen på fordonsstrategisk forskning och innovation har fått höjda anslag från 415 till 450 miljoner kronor om året, vilket möjliggör satsning på bland annat AstaZero. Regeringen skickar därmed signaler om att vi ska fortsätta lita på bland annat fordonsindustrin.
EU pekar nu med hela handen om vad europeerna måste göra för att klara konkurrensen med Asien. Specialisera Er, säger de och skickar med 80 miljarder Euro i forskningsprogrammet Horozon2020.
Om vi skulle göra som EU säger skulle vi storsatsa på fordonsindustri och läkemedelsindustri och något enstaka område ytterligare där Västsverige har möjlighet att vara världsbäst. Gör vi det kommer företag som Empir i Uddevalla att dras med i framgången, eftersom de lever av att vara underleverantör och konkurrent till Volvo på samma gång. Småföretagarna i Tanum skulle också dras med i framgångarna, de har entreprenörsandan i ryggmärgen och skulle enkelt kunna slå mer mynt av sina växande tjänsteföretag. Högskolorna i Borås, Trollhättan och Skövde som är näringslivsnära skulle både få fler uppgifter och större utmaningar.
Jag ställde frågan till ledningen för Volvo Cars idag om vi verkligen vågar begränsa oss och därmed specialisera oss inom bilar och läkemedel i Västsverige. Då fick jag motfrågan;
- Vad händer om denna specialisering INTE sker?
När jag åkte hem i eftermiddag förde jag samtal med en journalist om Mats Sjöstrands utredning när det gäller länsindelning i Sverige, som också får konsekvenser för bildandet av regioner i vårt land. Journalisten ville få bekräftelse på att regionfrågan är död och saknar förankring i Sverige. Jag är på väg att ställa samma motfråga till journalisten som Volvo Cars ledning ställde till mig; Vad händer om Sverige inte specialiserar sig genom att också regionalisera det politiska ledarskapet, ansvaret för konkurrenskraft, näringslivsutveckling och innovationer? Hade Astra Zeneca överhuvudtaget bestämt sig för att storsatsa i Mölndal om Västra Götalandsregionen inte fanns och satsningen istället skulle ske i de strukturer som fanns före 1999, dvs en mellanstor stad som Mölndal i ett landsting där Göteborgs stad och Sahlgrenska sjukhuset inte ingår och där det i övrigt saknas en motpart på den politiska nivån? Kom inte och säg att behovet av regionalt ledarskap inte behövs i Sverige. Västsverige går bättre än någonsin och jag tror det bland annat beror på ett starkt regionalt politiskt ledarskap sedan 12-13 år tillbaka.
Men vi kan inte ligga på latsidan nu. EU har förmodligen rätt när de säger att vi ska specialisera oss. Det krävs troligen ännu större mod i Västsverige nu för att göra denna specialisering av näringslivssatsningar än den regionalisering vi redan gjort. Ska bli intressant att se om det modet finns!
Samtidigt finns det en liten baksida av denna entusiasm. Det är ibland svårt att hitta "rätt" arbetskraft och ibland riktigt svårt att locka nyckelpersoner att bosätta sig i exempelvis Uddevalla. Empir löser detta delvis genom nya kontor i Stockholm och Göteborg. Samtidigt vill de finnas i Uddevalla för att ha närhet till den heta Osloregionen. Men faktum kvarstår, det finns en stor västsvensk utmaning att klara kompetensförsörjningen de närmaste åren. Volvo Cars och Astra Zeneca är helt beroende av att de unga människor som bor i Västsverige vill läsa på tekniskt gynasium respektive jobba i vårdsektorn. Uppemot 25% av våra 20-åringar tar sig inte igenom gymnasiet. Hur ska vi då kunna förse globala företag med kringliggande underleverantörer och tjänstesektor med tillräckligt kompetent arbetskraft ? Första steget för att få fler nyckelpersoner är att ta tillvara hela befolkningsunderlaget, dvs se till att så gott som 100 % tar sig igenom gymnasieskolan. Just nu jobbar vi i Västra Götalandsregionen ihop med kommunerna för att åstadkomma sk kompetensplattformar eller helt enkelt ökad samordning kring vad som behöver göras i utbildningshänseende för att möta behoven på arbetsmarknaden. Men det gäller att alla aktörer drar åt samma håll. Arbetsförmedlingen, högskolorna, kommunerna och inte minst regeringen. Samtidigt famlar vi i mörker när det gäller kompetensförsörjning. Vi behöver ingenjörer och sjuksköterskor, lärare och lastbilschaufförer, vi behöver biomedicinare mm mm. Var ska vi börja, vilka yrken och branscher är viktigast att samarbeta kring?
Vi har fått 75 miljoner från regeringen till näringslivsutveckling för att stärka Fyrbodal efter Saab-konkursen, dessutom kommer det nya högskoleplatser till Högskolan Väst i Trollhättan. Satsningen på fordonsstrategisk forskning och innovation har fått höjda anslag från 415 till 450 miljoner kronor om året, vilket möjliggör satsning på bland annat AstaZero. Regeringen skickar därmed signaler om att vi ska fortsätta lita på bland annat fordonsindustrin.
EU pekar nu med hela handen om vad europeerna måste göra för att klara konkurrensen med Asien. Specialisera Er, säger de och skickar med 80 miljarder Euro i forskningsprogrammet Horozon2020.
Om vi skulle göra som EU säger skulle vi storsatsa på fordonsindustri och läkemedelsindustri och något enstaka område ytterligare där Västsverige har möjlighet att vara världsbäst. Gör vi det kommer företag som Empir i Uddevalla att dras med i framgången, eftersom de lever av att vara underleverantör och konkurrent till Volvo på samma gång. Småföretagarna i Tanum skulle också dras med i framgångarna, de har entreprenörsandan i ryggmärgen och skulle enkelt kunna slå mer mynt av sina växande tjänsteföretag. Högskolorna i Borås, Trollhättan och Skövde som är näringslivsnära skulle både få fler uppgifter och större utmaningar.
Jag ställde frågan till ledningen för Volvo Cars idag om vi verkligen vågar begränsa oss och därmed specialisera oss inom bilar och läkemedel i Västsverige. Då fick jag motfrågan;
- Vad händer om denna specialisering INTE sker?
När jag åkte hem i eftermiddag förde jag samtal med en journalist om Mats Sjöstrands utredning när det gäller länsindelning i Sverige, som också får konsekvenser för bildandet av regioner i vårt land. Journalisten ville få bekräftelse på att regionfrågan är död och saknar förankring i Sverige. Jag är på väg att ställa samma motfråga till journalisten som Volvo Cars ledning ställde till mig; Vad händer om Sverige inte specialiserar sig genom att också regionalisera det politiska ledarskapet, ansvaret för konkurrenskraft, näringslivsutveckling och innovationer? Hade Astra Zeneca överhuvudtaget bestämt sig för att storsatsa i Mölndal om Västra Götalandsregionen inte fanns och satsningen istället skulle ske i de strukturer som fanns före 1999, dvs en mellanstor stad som Mölndal i ett landsting där Göteborgs stad och Sahlgrenska sjukhuset inte ingår och där det i övrigt saknas en motpart på den politiska nivån? Kom inte och säg att behovet av regionalt ledarskap inte behövs i Sverige. Västsverige går bättre än någonsin och jag tror det bland annat beror på ett starkt regionalt politiskt ledarskap sedan 12-13 år tillbaka.
Men vi kan inte ligga på latsidan nu. EU har förmodligen rätt när de säger att vi ska specialisera oss. Det krävs troligen ännu större mod i Västsverige nu för att göra denna specialisering av näringslivssatsningar än den regionalisering vi redan gjort. Ska bli intressant att se om det modet finns!
onsdag 8 februari 2012
Gnosjö- släng dig i väggen!
-Lyft fram maten, turismen och landsbygdens möjligheter!
Den uppmaningen fick jag idag när jag var på besök i Tanum.
Jag besökte Tedacthuset som är det nerlagda fotoföretagets Extra
Films lokaler i Tanumshede. Lokalerna skulle kunna vara tusentals kvadratmeteryta som gapar tomma efter en nedläggning. Men tvärtom sjuder lokalerna av liv. Ett femtiotal personer är sysselsatta i en mängd olika företag.
Ordet Tedact är en förkortning för Trust, Efficiency och Development. Act stå för action. Eldsjälen och grundaren av Tedacthuset Freddy Lund var inte på plats just idag, men hans entreprenörsanda präglar redan verksamheterna. Hör finns ett gym, Tedactive Gym, som redan har 800 medlemmar sedan rivstarten i slutet av augusti, berättar Benedikte Tveit som är platschef på gymet. Intill gymet förbereds nu för restaurang som ska locka allmänhet att komma och äta eller fika. Företagen i Tedacthuset får en samlingspunkt vid lunchtid. Vi promenerade bland IT- företag, advokatbyråer och studieförbund som slagit ner sina pålar i Tedacthuset. Vi tittade in hos BDO, som ägnar sig åt företagsrådgivning. De har etablerat kontor för att ta hand om expansionen som sker i Strömstad och Tanum. Platschefen Hans Lundgren som vi pratade med hade gjort några år i Göteborg och nu dök möjligheten upp att få flytta hem till barndomsmiljöerna och samtidigt öppna lokalkontor för BDO.
Det är så som Tedacthuset gjort som fler måste göra för att skapa jobb, tillväxt och utvecklingskraft. Den period när ett enda företag kan fixa jobb åt en hel bygd kommer inte tillbaka och är inte heller önskvärd. Clas-Åke Sörkvist, (c) som är kommunalråd i Tanum berättar att kommunen har 2200 företag. En imponerande siffra, eftersom invånarantalet bara är drygt 12000. Gnosjöandan släng dig i väggen! I Tanum är var femte invånare egenföretagare.
-Ett sådant samhälle blir mindre sårbart, betonar Roger Wallentin, (c) som är ordförande i omsorgsnämnden i Tanum.
Det blev många intressanta samtal under eftermiddagen, om utvecklingsmöjligheter i allmänhet och i en ort som Tanum i synnerhet. Bland annat pratade jag med ägaren till det lilla garveriet som var i full gång med att tillverka fodral i läder till iphones och ipads. En tillverkning som bara ökar i volym. Uppmaningen från honom var emellertid inte i första hand att Tanum ska satsa på garveriverksamhet. Hans uppmaning var att ta fasta på mat och mattraditioner för att sälja Tanum som landsbygd och turistort. Han pekade på exempel i Tanum med försäljning av närproducerat och resonerade om att denna verksamhet kan växlas upp till en saluhall med fullt sortiment. Clas-Åke Sörkvist tog fasta på iden och menade att kommunen skulle kunna göra en inventering på hur många företag det finns som inriktar sig på småskalig livsmedelsproduktion och därigenom bidra till att sätta fokus på en viktig framtidsfråga.
Ordet Tedact är en förkortning för Trust, Efficiency och Development. Act stå för action. Eldsjälen och grundaren av Tedacthuset Freddy Lund var inte på plats just idag, men hans entreprenörsanda präglar redan verksamheterna. Hör finns ett gym, Tedactive Gym, som redan har 800 medlemmar sedan rivstarten i slutet av augusti, berättar Benedikte Tveit som är platschef på gymet. Intill gymet förbereds nu för restaurang som ska locka allmänhet att komma och äta eller fika. Företagen i Tedacthuset får en samlingspunkt vid lunchtid. Vi promenerade bland IT- företag, advokatbyråer och studieförbund som slagit ner sina pålar i Tedacthuset. Vi tittade in hos BDO, som ägnar sig åt företagsrådgivning. De har etablerat kontor för att ta hand om expansionen som sker i Strömstad och Tanum. Platschefen Hans Lundgren som vi pratade med hade gjort några år i Göteborg och nu dök möjligheten upp att få flytta hem till barndomsmiljöerna och samtidigt öppna lokalkontor för BDO.
Det är så som Tedacthuset gjort som fler måste göra för att skapa jobb, tillväxt och utvecklingskraft. Den period när ett enda företag kan fixa jobb åt en hel bygd kommer inte tillbaka och är inte heller önskvärd. Clas-Åke Sörkvist, (c) som är kommunalråd i Tanum berättar att kommunen har 2200 företag. En imponerande siffra, eftersom invånarantalet bara är drygt 12000. Gnosjöandan släng dig i väggen! I Tanum är var femte invånare egenföretagare.
-Ett sådant samhälle blir mindre sårbart, betonar Roger Wallentin, (c) som är ordförande i omsorgsnämnden i Tanum.
Det blev många intressanta samtal under eftermiddagen, om utvecklingsmöjligheter i allmänhet och i en ort som Tanum i synnerhet. Bland annat pratade jag med ägaren till det lilla garveriet som var i full gång med att tillverka fodral i läder till iphones och ipads. En tillverkning som bara ökar i volym. Uppmaningen från honom var emellertid inte i första hand att Tanum ska satsa på garveriverksamhet. Hans uppmaning var att ta fasta på mat och mattraditioner för att sälja Tanum som landsbygd och turistort. Han pekade på exempel i Tanum med försäljning av närproducerat och resonerade om att denna verksamhet kan växlas upp till en saluhall med fullt sortiment. Clas-Åke Sörkvist tog fasta på iden och menade att kommunen skulle kunna göra en inventering på hur många företag det finns som inriktar sig på småskalig livsmedelsproduktion och därigenom bidra till att sätta fokus på en viktig framtidsfråga.
torsdag 2 februari 2012
Mitt i strukturkrisen och mitt i möjligheterna
För 6-7 år sedan skrev jag en sommarkrönika i Göteborgs-Posten som pekade på strukturkriser som pågått och hela tiden pågår i världen. För några veckor sedan kom beskedet på Saab i Trollhättan och idag kom besked om strukturförändringar på Astra Zeneca i Södertälje. Det pågår hela tiden en konkurrenssituation i världen. Varje morgon när barnen i Indien går till skolan för att lära sig språk eller matematik bygger de välstånd och ökar sin konkurrenskraft.
Europa sliter med frågan och har nu inte bara strukturella problem i industrin utan nu också statsskuldskriser och akuta bankkriser. EU:s svar på utmaningarna på några års sikt är att regionerna ska specialisera sig, sk smart specialisering. Det är det vi ägnar oss åt i Västra Götalandsregionen. Vi har pekat ut styrkeområden i Västsverige där vi kraftsamlar och ser till att öka samverkan mellan näringsliv, akademi och offentlig sektor för att sammantaget kunna stärka oss i redan starka branscher.
Ibland möts jag av påståendet att staten bör äga sina viktigaste industrier, ex fordonsindustrin. Omvänt möts jag ibland av påståendet att näringslivet får alldeles för stora offentliga stöd av exempelvis Västra Götalandsregionen. Om vi vill skapa tillväxt, jobb och välstånd är det viktigt att Sverige bestämmer sig. Det kommer alltid att finnas nationer som frestas att ge statligt direktstöd till vissa företag. Men den kris vi nu ser i Europa är till viss del resultatet av att offentliga medel stoppats in i icke konkurrenskraftiga företag. Nationer som skyddar sin industri kommer förr eller senare att bli omsprungna. Om en region, t ex Västra Götalandsregionen, anslår medel t ex så som vi gjorde med programmet InMotion för Hållbara transporter på 150 miljoner kronor. Dessa medel har motfinansierats av privata näringslivet med 225 miljoner kronor. Därutöver tillkommer EU- medel så att ett projekt inom ramen för smart specialisering börjar som en slags utlysning från en stark regional aktör där näringsliv och EU- finansiering kan ansluta sig.
Det handlar ytterst om ledarskap, dvs att regionala aktörer tar en risk, avsätter medel, frågar om risktagande från fler aktörer och sedan kör, på vinst eller förlust. Om tio år kommer verkligheten att visa om vi satsade rätt eller fel. Ibland kommer vi att gå ut och möta en rå verklighet till följd av att vi missat möjligheter, blivit omsprungna eller fallit offer för den globala konkurrensens baksida, som t ex i Trollhättan idag.
En annan dag kommer nya möjligheter att möta oss, när Young Man lägger ett bud och ny verksamhet eventuellt uppstår i i Trollhättan. I fredags fick jag för första gången en grundlig information om projektet ASTA Zero. Det är ett riskprojekt, men det är definitivt ett svar på EU2020 och ambitionen att specialisera oss på det vi redan är världsbäst på, dvs fordonssäkerhet. Ingen vet om vi kommer att vara världsbäst på fordonssäkerhet också om tio år. Men den risken måste vi ta. Ta hellre risken nu än att vänta och se.
onsdag 1 februari 2012
Viktigt att förekomma Löven
Det politiska landskapet i Sverige går nu in i en stilla lunk, efter att flera partier bytt eller nästan bytt partiledare. Analytikerna säger nu att statsminister Reinfeldt och oppositionsledaren Löven är ungefär lika grå och de politiska skiljelinjerna är ganska få.
Samtidigt saknas inte utmaningar i politiken. Europa är fortsatt skakigt och Sverige har föredömligt lyckats få en bred politisk överenskommelse om att ingå i Europakten. Men var är visionerna och ledarskapet för att forma ett Europa och ett Sverige efter krisen?! Vilka investeringar behövs nu för att nästa konjunkturuppgång ska kunna tas tillvara och skapa mesta möjliga antal arbetstillfällen? Hur vet vi att Sverige nu passar på att öka konkurrenskraften inför nya strukturkriser i världen ? Hur möter regeringen olika utmaningar i exempelvis kommande forskningsproposition ?
Finansminister Anders Borg och näringsminister Annie Lööf bråkar nu om synen på riskkapital. Det är ett tecken på att det finns en kraft hos Centerpartiet som ställer krav. Det gäller att regeringen nu visar handlingskraft innan Löven hinner bli varm i kläderna och snor initiativet i exempelvis näringspolitiken.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)